Kommande parning

Irgas Jr med sin pokal från VM i Serbien 2026 där Norge sensationellt blev världsmästare för de kontinentala raserna. (Bilden har jag lånat från Roar Heggdals Facebook)

SE JCh NO UCh Ormkullens JS Irgas jr:
2EXC, 3EXC fält Serbien
Världsmästare Lag, Norge
2x 1EKL fjäll
1EKL fält
1ÖKL fjäll
1AK fält
HD A

J Ormkullens JS Tielma:
3x 1ÖKL fjäll
1EKL fjäll
HD A ED 0  
SE JCh Ormkullens JS Gidda: 4x 1EKL fjäll
1ÖKL fjäll
1UKL Skog
Årets bästa tik korthårig vorsteh 2025
Årets hund SVK Malmfälten 2025
Årets hund Hundklubben Dundret 2025
HD A ED 0

Ormkullens JS Ti-Tverregga:
3x 2AK
2x 3AK
HD A    

Elsa fick göra ett kortare eftersök på en 7,5 kg rävhane som sköts vid rävvak en sen vinternatt ifjol.

Några korta sekvenser från en dag när Kenth guidade med Elsa och Iris under hösten 2026.

Målet med parningen
Målet för oss har varit att sträva efter en så låg inavelsgrad som möjligt. Det här var något jag skrev om i Svensk Vorsteh redan 2019, att vi behövde och behöver en så stor spridning som möjligt bland våra hundar som används i avel, framförallt på hanhundssidan. Det var också anledningen till att vi samma år importerade Pedro från kenneln du Val du Cèze i Frankrike.

Pedro i sin tur består av flera individer som på kontinenten har haft stor betydelse i avelsarbetet. I hans stamtavla finns flera individer som har hållit hög nationell och internationell standard på prov. Våren 2025 blev det franska laget placerad trea i världsmästerskapet för korthårig vorsteh där bland annat Pedros halvbror Santo du Val de Cèze ingick i laget. Santos morfars mor är samma tik som i sin tur även är mamma till Pedro. Pedro är en mycket duktig hund som apportör och apporterar såväl grävling som räv men fick sin karriär som provhund förstörd efter svåra komplikationer efter ett mycket dåligt veterinärarbete när han akut hamnade på Östersund Djursjukhus med ett benbrott på sitt högra bakben.

Morssidan på Elsa går bland annat tillbaka som jag skrev tidigare, till Rugdelias LME Quittra och hennes son Ganjo’s Caruso. När det gäller Caruso är han nog en av få hundar i Sverige som har en mer eller mindre ombruten rad av första pris,10 tillfällen av 12 möjliga. Ett pris blev en 2a på fält och vid det andra tillfället han blev nollad, ett riksprov, där han även vid det tillfället erhöll en sjua på fält. Med andra ord, en mycket stark viltfinnare, något vi känner igen hos Elsa.

Genetisk inavelsgrad
Till skillnad mot den inavelsgrad som anges i samband med parning där beräkningarna görs genom SKKs avelsdatabas så är den genetiska inavelsgraden ett exakt mått på inavelsgrad som endast kan fås genom ett DNA test.
Ju lägre inavelsgraden i en hundras är desto bättre för rasen. Pedros inavelsgrad låg på 17% men genom att använda honom till helt obesläktade tikar sjönk inavelsgraden för både Elsa till 10% (Ripuddens C-Tassa) och Kungshällans PT Canelle till 9% (Kungshällans UF Tuula).

Hög diversitet är viktig
Hög genetisk diversitet innebär att det finns många olika varianter av gener (alleler) inom en och samma art eller population. Det gör att individerna i en grupp har olika ärftliga egenskaper, vilket fungerar som artens viktigaste livförsäkring.

Varför blir då hög genetisk diversitet viktigt i en hundras?
Motståndskraft mot sjukdomar: Om alla individer är genetiskt lika kan sjukdomar på sikt slå ut en population. Med hög genetisk variation finns det nästan alltid några individer som råkar ha anlag som gör dem motståndskraftiga.

Minskad risk för inavel: En stor genpool minskar risken för att skadliga recessiva anlag nedärvs i dubbel uppsättning, vilket annars leder till ärftliga sjukdomar, sämre fertilitet och lägre överlevnadsgrad.

Exempel på konsekvenser av för låg diversitet
Låg diversitet (ex starkt avlade hundraser): Ger ”flaskhalsar” där individer med mycket lika DNA, gör dem extremt känsliga för bland annat sjukdomar och reproduktionsproblem.

Lämna ett svar