En ”late bloomer”

En unghund som Kenth haft lite funderingar kring har varit vår egen Ganjo’s Kalibra. Hon har inte på samma sätt tagit för sig i söket på det sätt som Elsa mer eller mindre gjort hela tiden. Det har också varit orsaken till att hon inte blivit anmäld till något prov. I och för sig är hon fortfarande ganska ung då hon ännu inte hunnit bli 16-månader. Men i alla fall.

Vi har inte velat pressa fram något hos henne utan hon har fått stå tillbaka för Elsa istället. Själv har Kenth sett en del unghundar som fått lite problem på olika sätt och ofta har det berott på att man varit lite för ivrig att få dem färdiga. Det finns ju en hel del som man bland annat kan se på Facebook om att unga hundar gjort både det ena och det andra innan 2-års ålder. Och en extra ”fjäder i hatten” om de dessutom hunnit bli jaktchampions. Något som vi i alla fall tror pressar en del hundägare som dessutom inte har hunnit få den erfarenhet som ibland behövs för att kunna läsa av sin hund eller har modet att låta den mogna utifrån sina förutsättningar.

Kalibra skulle man också kunna se som det där barnet ”treåringen” som vägrat säga ett enda ord, till föräldrar och släktens stora oro, men som plötsligt en dag bara pratar klockrent och dessutom har ett ovanligt stort ordförråd för sin ålder och ingen fattar någonting. Så var vår känsla för Kalibra idag, plötsligt stod vi där idag båda två med gapande munnar, för framför oss jobbade en hund som fyllde oss med både förundran och lycka. Kenths spontana kommentar var ”Hur ska jag göra nu för att inte förstöra den där hunden?”

Med stor fart och glädje tog hon sig an fältet på ett sätt som vi aldrig sett henne jobba tidigare. Så rutinerat och klokt använde hon vinden oavsett om det var med- eller motvind.

Och som hon hittade sina fåglar. Här står hon för kullen den första gången, sedan blev det tre fågeltagningar till, först på två singelfåglar och sedan även kullen igen.

Här hittar Kalibra rapphönskullen igen vilket blev hennes sista fågelsituation för dagen. Efter det tyckte vi att både Kalibra och rapphönsen gjort rätt för sig och att de skulle få vila.