Fågelhunden

Så är det dags att summera året som gått. För vår del är det ytterligare ett år där Kenths hälsa vacklat. Man tycker det borde räcka för hans del, men tydligen inte. Man tappar helt enkelt ork, energi och glädje när något nytt medicinskt bekymmer dyker upp år efter år och då framförallt under vår- och sommarsäsongen när träningen av våra hundar är så betydelsefull. Hade det inte varit för Kenths brinnande passion för hundar och för att få ge andra passionerade hundägare lite av sitt kunnande så hade han nog varit, mer eller mindre, en nedbruten man. Men passion ger också styrka när det känns motigt och är det något Kenth har lite extra av är det kärleken till hunden och kanske det är därför han är den kämpe han är. Han personifierar verkligen den psykologiska termen ”resiliens” och det är nog i huvudsak för att hundarna alltid finns vid hans sida.

Så vad har då hänt på hundfronten, inte mycket eller en hel del, beroende på hur man ser det.

Det här var året när Iris startade i ukl och tyvärr blev det inte mycket av den säsongen, något vi kan känna oss lite besvikna över då vi vet vilken kapacitet hon besitter. På grund av kombination otur/oflyt/olydnad så lyckades hon ändå skrapa ihop ett första pris innan hösten var slut. Hade förberedelserna och förutsättningarna innan provsäsongen kom igång på ett annat sätt, så hade även resultaten varit annorlunda.

Vad vi minns bäst från hennes första riktiga säsong som unghund är inte proven i ukl utan det är två andra speciella tillfällen. På vinst och förlust startade vi henne i ökl i Måsjön, Bjärtrå, i början av augusti. Hon hade inte tränat något öppenklassvatten överhuvudtaget, men vi tänkte att det fixar hon!? Vattenpassion har hon och en utmärkt apportör vet vi att hon är. På land även hyffsad på markeringar. Förlusten är att hon inte blev godkänd, vinsten var att vi fick se en unghund med en otrolig arbetsmoral. Kastet noterar hon men blir lite osäker på igången då den är ordentligt gungig och dyig. Hm tänker hon och kommer ihåg att det vid unghundsvattnet var sandbotten och strand så dit springer hon och kommer i snabbt. Problemet blir då att hon inte får ordning på markeringen. Nu har det börjat skymma, anden är lika mörk som vattnet och vinden ligger åt hel fel håll. Naturligtvis på grund av sin ålder är ju inte dirigeringen där så Kenth låter henne bara jobba ifred. Å hon jobbar och jobbar och jobbar men varken ser eller känner vittringen av fågeln så tillslut, efter en längre stund, väljer Kenth att bryta. Därefter kastas fågeln åt henne från båten och nu var inte startplatsen för ökl något bekymmer. En fin markering och sedan raka vägen ut …… men den arbetsmoral som hon visade som unghund den här kvällen, den kommer vi nog alltid minnas när vi tänker tillbaka på Iris i framtiden.

Sedan fick hon avsluta årets jaktsäsong med ett superarbete på tre tjädertuppar som satt tillsammans i en tätning. Tyvärr bommade Kenth då det var väldigt tätt, men jobbet hon gjorde innan ….. wow.

Pedros avkommor
Något annat som måste med i en årskrönika är Pedros avkommor. Under 2025 fick han ytterligare en jaktchampion då Knallapportens Leihton tillsammans med husse Fredrik Lindfors tog sin andra elitetta och därmed efter godkänt viltspår kunde plocka ut sitt JCH. Stort GRATTIS. Dessutom placerade sig Leihton på fjärde plats vid årets Riksprov som i år gick av stapeln i Kiruna. Leihton ska para två tikar, Sepparnas R-Yatzy och Knallapportens Kola. Det ska bli otroligt spännande att följa hans avkommor framöver. Även Pedros döttrar via kennel Knallapporten är/kommer bli mamma. Lycka födde i början juli fyra valpar (2/2) där Vildskinnets Vs Tuffingen är pappan och där syrran Lova parades i början av december med Valkia-Aidan Gino.

Till vänster SJCH Knallapportens Lycka med sin dotter Tuffa, foto och ägare: Lillemor Sjögren. hö: SJCH Knallapportens Leihton, ägare Fredrik Lindfors.

Så apropå finskt namn så startade Pedros avkommor i Finland på deras stora unghundsprov, Junkkari med ett finfint resultat där Helmenpoimijan Benz gick vidare till finalen men väl där jobbade lite på egen hand så hon hamnade på typ 6 – 8 plats men ändå bra gjort av totalt 310 startande hundar, nu pratar vi unghundsprov med en ödmjuk huvudböjning, alltså vilket prov att rodda runt!! Benz var även placerad på ett annat unghundsprov där hon blev fyra. Hösten avslutade hon med ett första pris i ökl (AV01) med 93 poäng av hundra möjliga. Även kullsystern Bianca har gått till ett första pris i ökl med 93 poäng samt brorsan Bablo med 83 poäng. Systern Brima har även hon gått till pris i ökl under hösten med ett andra pris och 71 poäng.

Av Elsas avkommor har fyra stycken startat på prov under 2025 i ukl. Utöver Iris första pris med 7a på fält och 170 p har även Ganjo’s L-Sork startat och fått ett första pris med en finfin 8 på fält och totalt 180p. Ganjo’s Lumos gick för ett högre pris men lite strul med partnern gjorde att han fick en 6a på fält men missade tyvärr därefter på apporten. Även Lexie har startat ukl med fina egenskapspoäng och med en superkämpande höggravid matte som hundförare. Eftersom det finns det mycket framtidspotential i detta ekipage så ser vi fram emot kommande säsonger nu när lillebror har kommit till världen.

Elsa har mest jagat
För Elsas del blev det här året i princip ett rent jaktår utom besöket i Kiruna på Riksprovet där det inte var hennes dag i den för henne något ovana och annorlunda fjällterrängen på Pirttivuopio. Däremot har det jagats mycket över henne denna höst, dels under guidningen men också sedan hemma här där hon utvecklats till en härlig och stark skogshund. Vi försöker hålla undan predatorerna på gården hemmavid och både hon och Pedro har fått arbeta som apportörer när några rejäla rävar har skjutits under vinterhalvåret.

Å Pedro himself då?
Tyvärr brottas vi fortfarande med Pedros apportering efter att han självbelönade sig för några år sedan med att få tag på krävan från en gås som Kenth glömt ute på fyrhjulingen och därmed blev något av en ”smygalkoholist”. I fågelns kräva sker en jäsningsprocess och tydligen blir det typ som smak av malt/öl. Med andra ord mumma om man nu som hund är lite av en finlirare. Pedro kan med kirurgisk precision öppna endast krävan, få i sig innehållet, utan att han skadar fågeln i övrigt, till och med under en vattenapport. Men blir det en godkänd apport på prov, neverever. Vi har fått bort det hemma men med konkurrens så vill han helt enkelt ha ”ölen” för sig själv. Så tills vi är trygga med honom och apporten så väntar vi med provstart. Tack och lov kan vi använda räv på ett särskilt prov och dessutom trut (han gillar alltså inte surströmming) men han ska ju fungera med kastapport och/eller fällning på prov också, så där har vi alltså en liten utmaning nu och framåt.

I ett tidigare inlägg här på hemsidan har vi skrivit om alla hälsotester han behövde göra för att fungera som donatorhund till rasen Drentsche patrijshond men det är ändå skönt att konstatera att allt är bra med honom på alla sätt och vis, nu har vi det till och med på papper.

Under hösten har Pedro kunnat jobbat fullt ut som guidehund enbart tillsammans med dottern Elsa. Många och långa dagar har det blivit, men trots det så har han hållit ihop. Vi ställde ut honom i maj på SVK J-Vs utställning i Bringåsen och där blev han BIM. För oss är utställningen med honom numera ett sätt att kolla om en exteriördomare tycker att han rör sig korrekt. Det blir som skönt att få med sig en helt ofärgad granskning av honom då ingen som dömer honom känner till hans historia med benbrottet.

Ganjo’s Junior
En hund och förare som också måste få lite extra uppmärksamhet är Ganjo’s Junior med sin ägare AnnaCarin Karlsson. AnnaCarin har gjort ett fantastiskt arbete med Junior och i höstas fick han sin första elitetta och var dessutom den hund som representerade SVK Bottenviken vid 2025-års SVKs Viltspårmästare där varje lokalavdelningarna bidrog med den hund som blivit bästa spårhund vid respektive avdelnings uttagning. Sedan att dessutom Junior tillhörde gänget av hundar som blev godkända vid årets Riksprov ger AnnaCarin en alldeles särskild fjäder i hatten, Så starkt jobbat och ett stort GRATTIS till er.

Kursverksamheten
För oss är kursverksamheten något vi tycker både är spännande, utmanande, utvecklande och rolig då vi har förmånen att träffa på så många glada och ambitiösa hundägare som vill sin hund det bästa. Varje enskilt ekipage blir dessutom en ny egen erfarenhet för Kenth då varje ekipage, både förare och hund enskilt och i kombination, kräver att man kan individanpassa det stöd som varje ekipage behöver, såväl till hund som förare som tillsammans.
Vi hade inte gått ut med några kursdatum då vi behövde se hur Kenth mådde och vi trodde väl aldrig i vår vildaste fantasi att intresset skulle vara så stort. Vi lade ut om en kurs, som blev full på bara en timme, vi lade ut ytterligare en som dagen efter blev full. Vi fyllde på med två ytterligare kursdatum och ganska snabbt blev även dessa fyllda. För Kenth är det viktigt att det inte blir så många deltagare på kurserna då han vill att varje enskilt ekipage ska få sitt individuella stöd och att han orkar ge av hela sig till kursdeltagarna. Utöver kurserna har det i princip varit hund och förare här varje dag under sommaren och hösten när Kenth varit hemma och det man får med sig då blir ovärderlig kunskap, det blir helt enkelt en winwin-situation. Så tack till er alla som också berikar våra liv med att besöka vår lilla kurs- och träningsverksamhet i all sin enkelhet.

Nedan följer en liten bildkavalkad på några av de raser som besökt oss under 2025.

SVK Jämtland-Västernorrlands medlemsdag
Något jag måste nämna särskilt är att vi här hemma kunde arrangera en medlemsdag för de medlemmar som tillhör vår lokalavdelning. Och som vi städade och stökade innan vi hade lyckats få till en lokal som vi kunde samlas i på vår loge. Jag vet inte hur många lass av ”skräp” som kördes till HEMABs återvinning, men många blev det. Själva var vi rätt nöjda när det väl bara var en natts sömn innan medlemsdagen skulle äga rum och vi var precis klara.
Dagen blev lyckad och nu tar vi sikte mot 2026 och en ny medlemsdag med något spännande tema som berör SVKs raser.

Någon fundering inför 2026
I ett inlägg idag den 6 januari 2026 ställer Erik Wilson på sin Facebook-sida en fråga om våra brukshundar (arbetande hundar vår tolkning) blir sämre, något som vi tror att det måste funderas över både en och två gånger. För oss blir det här särskilt betydelsefullt och viktigt för den framtida aveln av våra stående fågelhundar också.

”För det första måste vi kunna ta tillvara de mentala egenskaper vi söker hos en bra brukshund. Så länge de mentalt starkaste hundarna uppfattas som problemhundar kommer deras mentalitet aldrig att förbättras. Hur ska då en brukshund med bra mentalitet se ut? Använder vi den gamla terminologin för att beskriva mentalitet så ska idealhunden
– ha ett livligt eller mycket livligt temperament,
– ha stor kamplust,
– vara måttligt hård,
– vara nervfast och
– ha stor dådkraft
vid sidan av att vara socialt öppen, tillgänglig och skottfast.

Min (Eriks) fråga blir då. Hur klarar dagens brukshundsklubbar* att hantera en hund med den här mentala profilen? Vi talar om en modig livlig och energisk hund som gärna tar egna initiativ. Svaret blir att den här hunden, som är väsensskild från de vallhundar, sällskapshundar och fågelhundar som i dag dominerar på Brukshundklubbarna*, inte får den vägledning som den kräver. Få instruktörer i dag klarar att vägleda en kursdeltagare vars hund har en sådan mental profil. Så min kommentar till Reinos inlägg är; för att få mentalt starka hundar måste vi lära ut hur dessa ska hanteras och dresseras.” (slut citat)

*Brukshundsklubb likställer vi själva här med olika verksamheter med inriktning på träning av fågelhundar. Alla dessa onlinekurser får oss att rysa då utmaningen hos hund och förare, var för sig eller tillsammans, oftast beror på något som inte är synligt vid en videokontakt och hur ska man då kunna hjälpa och ge stöd som instruktör när du inte ser det egentliga samspelet.

För oss blir det väldigt tydligt att positivt driftstarka hundar ofta få klä skott för att vara svåra hundar istället för att man funderar hur man som förare lär sig att hantera en sådan hund istället.

Mycket har inte kommit med men redan nu är det alldeles för mycket text. Bra jobbat ni som orkat läsa ända hit. ❤️

Vi vill nu önska er alla ett härligt hundår 2026 och ta väl hand om livet på bästa sätt.