Fågelhunden

Nu står vi inför ett blankt ark som successivt kommer att fyllas med nya erfarenheter och möjligheter. Förhoppningsvis innebär 2025 att det blir ett år av mestadels glädje men vis av erfarenhet vet vi att så är tyvärr inte alltid livet, det går både upp och ner. Det är bara att hoppas att det mesta kommer att bli ”as good as it gets”.

Vårt 2024 har varit händelserikt på många sätt. Vi har haft vår 12e valpkull, om vi lägger med en kull med petiter och den ensamma vorstehvalpen som kom i slutet av 1980-talet. Precis som det tidigare har varit så har vi genom L-kullen återigen fått möjligheten att lära känna nya trevliga och ambitiösa människor, som precis som vi, brinner för fågelhundsjakt och ser den korthåriga vorstehhunden som en bra jaktkamrat inför framtiden.

L-kullen
Precis i årsskiftet parade vi vår Kvarnbrantens d’Elsa med Skars Av Himmelbjerget och den 1 mars föddes nio valpar fördelade på tre tikar och sex hanhundar. Vi hade bestämt att behålla en tik själva efter den här parningen då Kenth har haft förmånen att få arbeta tillsammans med Alva Rihpa som äger och för Skars i samband med att de har behövt vara två guider i Fjällnäs. Kenth visste verkligen vad Skars gick för, så för honom var det en självklarhet att en av tikarna skulle bli kvar hemma. Hon fick namnet Ganjo’s L-Iris, döpt efter den grekiska gudinnan Iris som betyder regnbåge. Och precis som regnbågen är Iris en hund med många färger i sin palett så det gäller verkligen att gå varsamt fram, för där regnbågen slutar, där hittar man enligt sägnen, en guldskatt. Och ärligt, så är det väl själva letandet efter en eventuell skatt som är det mest spännande oavsett vad man hittar i slutändan.

Vi fick även möjlighet att träffa sju av valparna senare på en valpträff på Isaksbo i början av oktober. Då var valparna precis fyllda sju månader och vid den åldern kan man inte dra några större slutsatser på hur de kommer att bli som äldre men gemensamt var att alla verkligen ville hitta fågel. Innan valpträffen var slut hade vi sett samtliga av dem både hitta och stå för fågel. Det bästa ändå med träffen var att alla fick en större förståelse för att det har mycket hund att arbeta med. Vi har under hösten fått flera återkopplingar att juniorerna själva har hittat fågel på fält, skog och fjäll och dessutom kunnat precisera dem och stå. Nu ser vi fram emot 2025 och hur deras första säsong som unghundar kommer att utvecklas.

Iris
Vår egen Iris är en unghund som utmanar på många sätt. Har en arbetsvilja som innebär att man aldrig riktigt kan släppa kontakten med henne för då gör hon allt på sitt sätt och precis allt kan verkligen hända. Trots hennes utmanande sätt så är hon balanserad och nervfast och fast hon har stor arbetsglädje och jaktlust så finns inget gnäll eller pipighet, inte än i alla fall är det väl bäst att tillägga.
Iris älskar att apportera och hon bär på precis allt hon kan hitta inomhus vilket inte alltid uppskattas. Det gör att vi är tvungna att arbeta grundligt med kommandot apport då vi i slutändan vill ha en hund som apporterar på kommando och inte genomför en apport för att hon själv tycker att det är superkul.
Vattenpassionen är nästan i mesta laget och här finns en liten oro att hon kanske kan bli lite väl het i vattnet, något vi är synnerligen medvetna om, så det är något vi får ta med nu när vattenapporteringsträningen kommer att starta till försommaren. Iris älskar vatten och simmar stabilt och effektivt, något hon fått komma underfund med själv då vi aldrig kastar till våra unghundar för att få dem att simma ut.
Nu väntar snart träning på vårvinterfjäll och förhoppningsvis kommer hon att komma till start på prov under den senare delen av vårvintern när hon fått lite erfarenhet av ripor och att Kenth känner att han verkligen har henne i hand. Så det är något vi med spänning ser fram emot under 2025.

Pedro
Att Pedro är i liv och har kunnat användas som jakthund både under 2023 och 2024 känner vi är en stor ynnest och som vi känner stor ödmjukhet och tacksamhet för. Något som inte skulle ha varit möjligt om vi inte haft två superproffs till veterinärer som gjort precis allt, Trond Holdaas vid Evidensia Veterinärhuset Sundsvall och Gustaf Svensson, Blå stjärnans djursjukhus i Göteborg. Pedro är nu inne på sitt sjätte levnadsår och med bara den minsta lilla procent till hans fördel kunde Pedro komma tillbaka efter hans svåra bakbensskada som inträffade i november 2021. (Jag kommer att inom kort återge hans historia här på hemsidan som ett eget inlägg.)

Under hösten har Pedro kunnat arbeta tillsammans med Elsa och Kalibra som guidehundar i Fjällnäs. Precis som förra hösten har Kenth låtit Pedro till viss del stå tillbaka för att inte belastningen av ett tufft dagsverk på fjället skulle göra honom halt, men trots relativt dålig fågeltillgång har det skjutits en del fågel även för honom.
Tyvärr har hans viktigaste år kring att också etablera sig som en duktig provhund runnit ut lite i sanden då han under sina nästan två år som konvalescent inte behövde följa en enda regel, det var han som satte sin egen agenda och vi anpassade oss helt till honom. Numera inser vi att det kanske inte var det rätta beslutet från oss, men vi mådde själva så dåligt över vad han fick gå igenom, så just där och då tänkte vi inte på något annat sätt. Förhoppningen är ändå att vi under 2025 ska kunna starta honom på prov, inte för att han egentligen behöver bevisa något utan bara för att han i grunden har de kvaliteter som gör att han är värd en JCH titel. Att eventuellt starta på prov under det här året innebär för hans del att hans mående vid det tillfället måste vara 100-procentigt. Hans hälsa är det viktigaste. (precis som det förstås ska vara för alla hundar.)

Pedro som avelshund
Nu är Pedros avkommor på väg med stormsteg på väg mot fyra års åldern. Han har även hunnit få ut en del avkommor på prov och det fördelade på tre olika tikar från tre helt olika linjer. I kombinationen mellan Pedro och Ripuddens C-Tassa (Barraxans Berra – Ripuddens Axa, som för övrigt har vår älskade Ganjo’s Caruso som pappa) har tre avkommor med kennelprefixet Kvarnbrantens d’Elsa, Denise samt D’Alida startat på prov. Elsa har under 2024 kunnat plocka ut sitt JCH och blev därmed dubbelchampion, Alida fick i slutet av 2024 en åtta på fält med superfin kritik och 180 poäng och blev samtidigt SE UCH. Denise har ett första pris i unghundsklass och har under 2024 startat tre gånger på fält och även gått till pris vid samtliga tillfällen vilket är superkul eftersom det är mattes första vorsteh.
I kullen mellan Pedro och Vindvinets Dot (Charlswood Naik och Vindvinets Cola) har tre i kullen kommit till start Knallapportens Lycka, Lykke och Leihton och samtliga har pris på prov. Lycka är numera jaktchampion, för Leihton fattas en elitetta innan han tar steget till sin titel som JCH.
Mellan Pedro och Kungshällans Uf Tuula (Kuksapirtin Ura – Kungshällans Bs Freja) har fyra avkommor startat varav två har gått till pris Chasseur De Milou och Estelle, där Estelle numera tillhör gruppen av hundar som är i elitklass.

Även i Norge har Pedro en kull där uppfödaren själv, Steinar Søyland, har startat sin Øvstebuas Ebp Tyra efter Øvstebuas Crf Bris (Jazzamarkens Frippe och Øvstebua’s Adm Ronja). Tyra har övertygat på många sätt som skogsfågellhund där hon i år har erövrat fem ettor i AK och nu 2024 blivit utsedd som årets skogsfågelhund i Norge vilket känns extra stort. (Fotot har jag ”lånat” från Facebook och Norsk Vorstehhund klubb fb sida)

Pedro har även en kull i Finland men de är fortfarande unga och där blir det inte förrän under 2025 som det går att utvärdera Pedro avelsmässigt.

Kursverksamhet
Vi har ju vår lilla kursverksamhet också och även om det inte är något vi satsar storskaligt på så hade vi under 2024 ändå en hel del besök hos oss här i Häggdånger. Det är alltid så roligt att träffa alla hundägare och hundar och Kenth har haft förmånen att jobba med de flesta raserna inom grupp 7 som finns representerade i Sverige. Vi kommer även under 2025 erbjuda ytterligare kurser och träningstillfällen men datum för detta är inte riktigt bestämda ännu utan de dagarna kommer vi lägga ut inom en snar framtid.
Vi har fått så mycket fin återkoppling från de som gästats oss men kanske är den här lite extra eftersom jag upptäckte den för en tid sedan och är tillagd på Google Maps under våren 2024. ”Träning för din fågelhund och dig. Professionell, djupgående och analyserande, det bästa för er. Jag är jätte nöjd!” De orden värmer verkligen.

Lite gott och blandat
Under 2024 har inte hälsan stått helt på Kenths sida, precis som det varit under de senaste fem åren vilket gjorde Kenth både less och besviken. Under försommaren 2024 drabbades han av en sjukdom som endast 18 vuxna personer av en miljon i Sverige drabbas av, Henoch-Schönleins purpura, som är en sjukdom som gör att små blodkärl i hud, leder, tarmar och njurar blir inflammerade och blöder. Det gjorde att Kenth under en period av sommaren hade svårt att gå och återigen blev våra egna hundars träning lidande. Kenth var förstås orolig för att han inte skulle kunna guida i Fjällnäs men bara några veckor innan det var dags att packa husvagnen och ge sig iväg kunde han ha sina kängor på fötterna igen tack vare bra medicinsk hjälp och en korrekt ställd sjukdomsdiagnos. Att Kenth blev sjuk gjorde att vi kände att vi behövde dra ner på antalet hundar och Kalibra fick flytta till Sollefteå där hon har fått det jättebra tillsammans med bland annat sin halvbror Jigg.

Avslutningsvis måste jag bara berätta en lite speciell jaktsituation som Elsa bjöds oss på i höstas. Elsa är en rätt hårt gående hund men när hon kommer i fågel har hon en otrolig förmåga att gå ner i varv till ett stort fokus och koncentration på fågeln och vad hon ska göra.
”Att få fälla den första gammeltjädern är något speciellt i varje hunds liv. Vid detta tillfälle står Elsa för vad vi snabbt anar är en tjäderlöpa och Kenth går upp till henne och hon börjar spåra. Kenth hänger med och plötsligt nyper hon till och står för ett järp-par som Kenth väljer att inte skjuta eftersom järparna parar ut sig redan på hösten. Han är dock något förvånad över hur Elsa har jobbat på en längre löpa och det brukar sällan vara något som kännetecknar järpens beteende. När väl järparna flugit iväg och det fågelarbetet avslutats växlar Elsa direkt om och tar upp den löpa hon tidigare hade gått på innan järparna råkade korsa deras väg. Nu anar Kenth att Elsa ändå har en tjäder i nosen och gör sig skottberedd och slutligen vid andra sidan av myren, från där hon inledningsvis först markerade löpan, får de tillsammans fälla Elsa första stortjäder.

Till sist vill vi önska er alla ett riktigt härligt Gott Nytt jaktÅr, 2025.