Fågelhunden

Inser att det är en evighet sedan hemsidan blev uppdaterad och tänker … igen! … att nu får jag allt skärpa mig. Får väl se hur det går med det, men märker att det finns besökare på hemsidan varje dag, så jag känner ett ansvar för att jag själv ska försöka förändra skrivandet kring vad som händer hos oss på Fågelhundar Höga Kusten. Dessutom att Kenth någon gång emellan åt kan komma med ett eller annat tips.
Vi är inte längre aktiva genom tidningen Allt om Jakt och Vapen då vi själva kände oss uttömda på idéer kring innehåll i serien Hundskolan. Men det hindrar inte att det fortfarande finns ett och annat att delge kring arbetet med den stående fågelhunden.

När passionen bär en framåt
Det som har slitit lite extra är att Kenth inte fick vara helt kurant denna sommar heller. Nu är det fjärde sommaren i rad som han varit inskriven inom sjukvården. För Kenths del har det varit passionen för hundarna, och jakt med den stående fågelhunden framför allt, som gjort att att han hela tiden har orkat komma tillbaka. Hade han inte haft det intresse han har hade nog livet förmodligen sett rätt annorlunda ut.

2021 kunde han inte gå för då kraschade höften i en sällsynt sjukdom som drabbat båda hans höfter, första gången var 2016. Sjukdomen kallas caput nekros, alltså inte artros, vilket innebär att benvävnaden dör inom ett område på grund av bristande blodförsörjning. Sjukdomen har ett hastigt förlopp och när blodförsörjningen ströps till leden så innebar det för Kenth att det uppstod ett antal små frakturer i ledkulan. Om han har haft ont, jo jag kan garantera det.

2022 var han tvungen att operera sin axel igen (för sjunde gången) vilket gjorde att han gick hela sommaren med en armkudde som låste armen i vinkel in mot kroppen.

2023 drabbades han i samband med att vi hade kurs i början av augusti av ett virus på balansnerven vilket gjorde att han låg ett antal dagar inlagd på sjukhus då han varken kunde stå eller gå, utan att gå i däck. Då trodde han att möjligheterna att guida i Fjällnäs skulle gå om intet men på slaget fem i tolv kom han tillbaka så pass att han kunde genomföra hela hösten. Tyvärr gick tidiga jaktprovet i regi SVK JV inte att genomföra för honom vilket var något vi just då var väldigt besvikna över.
Ja så är vi då framme vid i år och varför skulle då sommaren 2024 vara annorlunda. Sannolikheten att vinna en miljon på spel ligger visst på en av 18 000, sannolikheten att som vuxen drabbas av Henoch-Schönleins purpura är typ 18 på en miljon och en av dem är då förstås Kenth!!!? HSP är en sjukdom där kroppens immunförsvar angriper små kärl i hud, leder, tarm och njurar. De inflammerade blodkärlen orsakar små hudblödningar som visar sig som mörkröda utslag över hela kroppen, men framförallt blir fötter och ben extra utsatta. För vuxna kan det gå flera månader innan de blir friska och enda sättet att lindra symtomen är genom att äta kortison. Något han fortfarande gör

Tack till er alla som kommit på träningar i sommar
Tyvärr har jag inte använt kameran så flitigt i sommar vilket innebär att många av Kenths träningsgäster inte hamnat på foto. I princip har vi haft träningsgäster dagligen här i sommar. Fågelhundar av alla de raser. Varje ekipage ger massor av ny kunskap även för Kenth utifrån att varje enskilt ekipage både har stora förtjänster men även kan ha några utmaningar som man behöver få hjälp med. Desto fler ekipage man kommer i kontakt med desto större blir även den egna erfarenhetsryggsäcken som Kenth kan använda sig av. Den mångfacetterade verktygspaletten blir hela tiden lite större och större.
Nu tillhör inte Kenth den som har det här med att ge tips och råd en verksamhet som ska generera en massa pengar. Vår filosofi är att fler ska kunna få stöd utan att det för den skull ska ”kosta skjortan”.

Jag tror att det i första hand styrs av en upplevelse som jag, Anette, hade 1982 när jag hade min första egna vorsteh, Robby eller Robban som vi kallade honom. Jag var med honom på Blaiken på en unghundsbedömning för en nestor inom vorstehvärlden då, Åke Nyberg. Vid samma tillfälle var en av de stora hundprofilerna med, en man från Västerbotten och någon som jag verkligen beundrade och såg upp till. Nybliven ung vorstehägare som jag var, tog jag mod till mig på kvällen och gick fram till honom för att fråga vad jag skulle tänka på för att få någon ordning på min odåga till unghund. Det svar jag fick från denne man gjorde att jag för alltid har en tagg i hjärtat när jag hör hans namn komma upp på ”stjärnhimmeln”, svaret löd: ”Du får göra dina jävla misstag själv” med ett förakt i rösten som jag nog varken förr eller senare har hört. Att vara tjej, ung och dessutom blond i jaktliga sammanhang då i början av 1980-talet gjorde att man inte togs på allvar och att få hjälp av någon mer erfaren var en utopi. Idag är jag så tacksam att det finns så många duktiga instruktörer som är intresserade av att hjälpa unga eller nybörjaren som precis skaffat sin första fågelhund. För jag hoppas innerligt att ingen idag ska behöva möta samma förakt som jag mötte den kvällen.

Det kommer mera
Nu ska jag försöka summera sommaren och se till att de som jag ändå har fotat, kommer in på hemsidan. För jisses vad många trevliga hundar och förare vi har haft förmånen att få träffa denna sommar. TACK till er alla. // Kenth och Anette