Fågelhunden

Prov för kullen mellan Pedro och Tassa
Den gångna helgen var det äntligen dags för något så unikt som ett prov med fem kullsyskon, alla i ökl tillsammans med pappan Pedro du val de Cèze och mamman Ripuddens C-Tassa vilka startade i ekl. Det var Kenth och kullens uppfödare Peter de Verdier som under sommaren funderat om det inte skulle vara intressant att dra ihop en kullträff i kombination med ett särskilt prov. Något vi tror inte har skett tidigare i vorstehklubbens historia att båda föräldradjuren och så många kullsyskon kom till start vid ett och samma provtillfälle.
Med Peter i spetsen fixades mark och domare, Per-Lars Cummings och provledare Helena Thulin, så att det blev möjligt att genomföra provet under lördagen den 28 oktober på markerna kring Johannesbergs slott. Tyvärr var inte vinden av bästa märke, då den kunde ibland ge en något svag bris men stundtals var det helt vindstilla. Fåglarna på marken var av bästa märke med två varska rapphönsflockar och svåra fasaner vilket gjorde det till en utmaning för de orutinerade hundarna. Både för Pedro och Elsa var det här debut på prov på fält. Elsa har haft en dag på Isaksbo men Pedro har definitivt ingen erfarenhet av varken fasan eller rapphöna och hur man ska arbeta på fältet. Så kontentan av det konstaterande är att det behövs tränas några gånger innan man byter fältunderlag.
Men vad var det nu vi fick se, fanns det någon gemensam nämnare mellan föräldradjur och de fem kullsyskonen som kom till start. Jo, framförallt var det hur de jobbade på fälten. Gick man på håll så var det ordentligt svårt att se skillnaden på vilken hund som var ute på sök. Alla visade samma fart och vidd med stundtals en riktigt bra reviering vilken fanns naturligt hos samtliga hundar. Som Per-Lars sammanfattade det hela, en gäng hundar som går som riktiga jaktmaskiner.
Vår egen Elsa stod för fasaner i en tätning men parkamraten kom lite olyckligt från fel håll vilket gjorde att gruppen av fasaner gick upp vilket då kom att räknas som en stöt för dem båda. Elsa var i detta läge helt lugn och blev kvar på plats. Pedro gick bra hela dagen utan att komma för fågel men av förståerliga skäl blev han trött i slutet av dagen, han är ju inte helt hundra återställd efter benbrottet och den långa tid som han varit konvalescent. Bästa lyckades mamma Tassa som erhöll ett andra pris i ekl.
Dagen innan bjöd Mikael och Åse Holmström på middag i sitt trivsamma hus och när väl provet var genomfört så var vi alla säkra på att det här gör vi om nästa år.

Prov på Ervalla
Efter dagen på markerna kring Johannesbergs slott drog vi vidare mot Örebro för start på särskilt prov på fälten kring Ervalla. Söndagens domare var Benny Nilsson.
Elsa började dagen med att direkt gå mot ett dike där hon per omgående fattade stånd för en fasan som tyvärr löpte undan, något hon inte hade någon vana vid så det utvecklades till en stöt men därefter hade hon fattat galoppen och fick tre godkända fågeltagningar där hon står, reser och är helt lugn när fågeln kommer upp. Men hon fattade även en annan sak, det var att fåglarna satt ju inte ute på någon stübb utan skulle man hitta fågel så var det i kantzonerna, jakthund som man är och Kenth hade liksom inga riktiga styrmedel när Elsa helt tog över huvudrollen som egen tänkande jakthund. Punkt på det liksom. Hursom lite trist blev det då det drog ner hennes fältbetyg, då stil gick före viltfinnarförmåga, ingen annan hund hittade lika mycket fågel som Elsa nu gjorde. Det blev tillslut en 5a på fält och en 6a på apporten då hon först inte tänkte hämta någon kastapport utan ville jaga vidare så Kenth var tvungen att säga nej till henne och två pinnar rök, dessutom tappade Kenth apporten och det fick Elsa för, att hon droppat. Men hon visade vilken sjutusan till hund hon är och har nu ett andra pris i ökl.
Efter Pedros låååååånga konvalescentperiod så är vi mer än nöjda med hans arbete under helgen, både på Johannesberg och på Ervalla. Hans reviering på fält behöver det tränas på men även han hittade fågel, en ensam rapphöna i ett bräske mitt på fältet som han stod för, och med en precis och kraftfull avance var han helt lugn när fågeln gick upp. Han fick ett 6a och en 8a på apporten då han behöver visa att munnen ska vara helt still när man bär en apport. Öva, öva.